”Men upphävde inte Jesus lagen
och de ursprungliga 613 buden?”

Ett viktigt förord:

Herren ”förbannade” inte människan när han gav oss regler att leva efter! Vår Gud gör inte något utan välgrundad anledning. Han skapade inte de ”613” buden. De är människors verk!
Bud som lär människan att skilja på rätt och fel och hur man skall lyda Gud och tillbedja honom på rätt sätt.

De flesta av de ”613” buden var för dåtidens präster.
Vissa endast för män, en del enbart för kvinnor (exempelvis att kvinnorna skulle sova utanför lägret när de hade sin menstruationsperiod. En ganska vettig regel eftersom man på den tiden inte hade möjlighet att hålla sig ren i lägret under sin menstruation). Vissa var endast för en bestämd tid eller för en viss situation och vissa var ”för alltid” som anges i de verser som säger ”gör det här för alltid” eller ”det här är en evig stadga.”

De viktigaste som var riktade till alla, var de som YHWH så småningom sammanställde till tio Guds bud, som alla pekade tillbaka på Torahn. Ändå är det många kristna som idag anser att de bara behöver lyda två bud, älska Gud och älska din nästa såsom dig själv, utan att behöva acceptera det faktum att hela Torahn ”hänger” på dessa två bud!
”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade: Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela ditt förstånd. Detta är det största och främsta budet.  Sedan kommer ett som liknar det: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” (Matt 22:36)
 
Lägg märke till att hela Torahn
hänger på dessa två bud!
 
Det står inte att de ersatte Torahn! De flesta kristna anser sig inte behöva följa de tio budorden. De bryr sig inte ens om att hålla det fjärde budet om sabbaten på den sjunde dagen, som är en grundläggande del av Torahn och ett av de tio buden.
Människan har alltid tyckt om att ”välja och vraka” när det kommer till Guds ord, men det är dags att inse att sabbatsbudet om den sjunde dagen som vilodag, tillsammans med de sju bibliska högtiderna ALDRIG avskaffats, vare sig på korset, eller någon annanstans! De var delar av Torahn som Gud sade skulle bestå FÖR EVIGT och den sjunde dagens sabbat och de bibliska högtiderna är bland dem.
Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning,
till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning. (2 Tim 3:16)


Men upphävde inte Jesus de 613 buden?
 
Med ett enda ord: NEJ!
Många kristna påpekar med största övertygelse och sarkasm att ”ingen kan hålla de gamla 613 buden” för att bevisa att de Torah-observerande troende ”är på fel väg.”
Faktum är att knappast ingen av de kristna har någon aning om vad de 613 buden innebar och att ingen (inklusive Yeshua) har hållt dem alla, eftersom de flesta var för dåtidens prästerskap. Vissa var bara för män, medan andra bara var för kvinnor, en del bara under en viss tid, vissa för nasir löften och över 200 relaterade till templet som försvann på 60-talet e Kr!

De förstår inte att de 613 buden (mitzvot), var mer av en människokonstruerad tradition, snarare än egentliga bud sända av YHWH (Yahweh). Idén väcktes i Talmud som säger att det finns både ”positiva” och ”negativa” bud (mitzvot) (ja- och nejbud) som kan delas in i 365 negativa bud (för att påminna oss att inte göra dåliga saker varje dag på året) plus 248 positiva bud (samma som antalet ben i kroppen), som tillsammans blir 613 bud. På så sätt kan vi följa buden med hela vår kropp.

På samma sätt är de knutna hörntofsarna (tzit-tzit) i Messiastroendes böneshal (tallit) också kopplad till de 613 buden. Torahkommentator Rashi säger att antalet knutar på en tzit-tzit, i dess mishnaiska stavning, har värdet 600. När varje tofs fördubblats, har åtta trådar och fem knutor, som tillammans uppgår till 13, blir totalsumman 613. Konceptet påminner tallitbärare om alla Torahns bud.

Detta sätt att binda knutarna görs av Ashkenazi-judar, medan de sefardiska judarna binder knutarna på ett sätt som gör att de kan uttala namnet YHWH. Varje bokstav i det hebreiska alfabetet har ett numeriskt värde; följaktligen bildar knutar av tzit-tzit i de fyra hörnen på en tallit, namnet YHWH/Yahweh.
När Yeshua återvänder till jorden på en vit häst, som ”Konungarnas konung och herrarnas Herre” (Upp 19:11 -13,16), kommer hans tzit-tzits på sin tallit att falla över hans höft.

Världen måste göras medveten om det faktum att Gud gav oss många bud att följa, inklusive de tio budorden. Han ”upphävde inte Torahn,” hans gudomliga instruktioner om rättfärdighet som finns i de fem första böckerna i Bibeln. Utan dem skulle människan inte ha några riktlinjer för moraliskt, heligt leverne.

Yeshua försökte däremot att avskaffa de rabbianska människoskapade buden, åsikter och traditioner som höll folk i träldom.Varken han eller hans apostlar talade någonsin emot Torahn och föreslog inte heller att Torahn helt eller delvis skulle upphävas efter Yeshuas död. Detta är enbart ett kristet begrepp som inte har någon grund i skriften. Paulus, på vilka många missförstådda och misstolkade skriftställen, kristendomen har baserat hela sin teologi, verifierade detta när han sade: Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls!
Vi upprätthåller lagen. (Rom 3:31)

Var kan man hitta de
ursprungliga 613 buden?
 
I Torahn, de första 5 Moseböckerna. Du kan se dem utspridda över hela Torahn på platser som;
1 Mos 26:2-5, 2 Mos 15:25-27, 2 Mos 16, 2 Mos 20:6, 3 Mos 22, 26, 27, 4 Mos 15, 36, 5 Mos 4, 5, 6, 7, 8, 10, 11, 13, 26, 27, 28, 30, 31. Det finns fler, men du får där en första översikt. Gud var mycket mån om att folk följde hans undervisning och bud.

Varför är det så viktigt för oss att känna till Guds ursprungliga bud? Allt YHWH begär att vi skall göra är viktigt och vi förväntas att följa hans direktiv. Vissa av de ursprungliga buden kan inte följas i dag eftersom de hade att göra med dåtidens konungar, templet, prästadömet eller levnadsförhållanden i landet. Vissa gällde för rabbiner, vissa bara för män och en del endast för kvinnor.

Men YHWH’s eviga bud (sjunde dagens sabbat, hans fastställda högtider m m) gäller fortfarande. De kristna, delaktiga av Israel genom Messias blod, måste göra ”precis som judar.”Varje infödd skall göra på detta sätt när han bär fram ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN. När en främling som bor hos er eller någon som vistas ibland er i kommande släkten vill offra ett eldsoffer till en ljuvlig doft för HERREN, skall han göra så som ni gör. Inom församlingen skall samma stadga gälla för er och för främlingen hos er, en evig stadga från släkte till släkte. Som det är för er, så skall det vara för främlingen inför HERRENS ansikte. Samma lag och samma rätt skall gälla för er och för främlingen som bor hos er.”(4 Mos 15:13 -16)

Vissa menar att ”Torahn bara var för judarna”, men som vi kan se här ovan, är det inte sant. ”Främlingar” omfattar alla som har valt att tro på Yeshua! Bibeln säger;
Jesus Kristus (Yeshua Messias) är densamme i går och i dag och i evighet. (Hebr 13:8), att Yeshua är YHWH, Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud och att han och hans lärjungar alltid följde Torahn, firade sabbaten på sjunde dagen och höll alla Guds högtider. De var alla kosher (godkända) judar.
Bibeln lär oss också att hans ursprungliga anhängare i det första århundradet (innan Katolska kyrkan kom in och förvrängde ordet), var alla Torahobservanta. Så vad hände som ändrade på detta? Svaret är att mänskliga åsikter kom i vägen.
Jeremia 31:31-32 säger;
Se, dagar skall komma, säger HERREN, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte ett sådant förbund som jag slöt med deras fäder den dag då jag tog dem vid handen och förde dem ut ur Egyptens land - det förbund med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre -säger HERREN.
YHWH gjorde sitt ”nya förbund” med Israels och Juda hus;

Han gjorde inte ett nytt förbund med hedningarna eftersom det inte fanns något ”gammalt förbund” med dem. Han utökade dock sin nåd och barmhärtighet mot de troende hedningarna. Som troende på Yeshua blev de automatiskt en del av ”Israel”! Och Gud sade till Israels barn:
”Jag ger er god lärdom, överge inte min undervisning.”
(Ords 4:2).


På vilket sätt ändrade det ”Nya Förbundet” vårt sätt att tillbedja honom? Låt oss titta närmare på detta;
 
Trots att förbundet ändrades på vissa punkter, ändrades inte följande:
•    Torahn
•    YHWH’s föreskrifter/bestämmelser
•    Straffet för olydnad
•    YHWH’s löften
För evigt, HERRE, står ditt ord fast i himlen. Från släkte till släkte varar din trofasthet, du har grundat jorden och den består.Enligt dina domslut består den än i dag, ty allting måste tjäna dig. (Ps 119:89-91)

Så, vad har då förändrats?
 
Förvaltaren
Yeshua är nu förvaltaren som frigjorde Mose från detta ansvar och uppfyller därmed profetian från 5 Mos 18:18-19;
En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är lik dig, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, skall jag själv utkräva det av honom.

Torahn skriven på våra hjärtan
Torahn presenteras och hanteras, ersätts inte, under ett nytt förbund som skrivs på våra hjärtan av Ruach haKodesh (den Helige Ande), som uppfyller profetian i Jeremia 31:33;
Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inreoch skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud
och de skall vara mitt folk. YHWH sade aldrig att han skulle upphäva elleförändra sin Torah!
Observera att ”Torahn skrivs i våra hjärtan” innebär att vi är villiga att följa YHWH’s instruktioner och lära och lyda Torahn. Inte att vi föds med en inneboende kunskap om hans undervisning och bud och att vi kan strunta i dem som vi själva vill!

Prästerskapet
I stället för en hög Aaronitisk präst, är översteprästen ”en efter Melki-Sedeks sätt.” Yeshua Messias, som uppfyller profetian i psalm 110:1-4 som Kung David skrev:
HERREN sade till min Herre: ”Sätt dig på min högra sida,
till dess jag har lagt dina fiender som en fotapall under dina
fötter.” Din makts spira skall HERREN sträcka ut från Sion,
du skall härska mitt ibland dina fiender. Villigt kommer ditt folk när du samlar din här, i helig skrud kommer din unga skara inför dig, som daggen kommer ur morgonrodnadens sköte. HERREN har svurit och skall inte ångra sig: ”Du är präst för evigt, på samma sätt som Melki-Sedek.”

Offren
Oskyldiga djur avlivades under Mosaiska förbundet. Men under det nya förbundet är Yeshua själv offret, varigenom förebilden i psalm 40, som avser djuroffer förklaras.
Slaktoffer och matoffer vill du inte ha - du har öppnat mina öron - brännoffer och syndoffer begär du inte. Därför säger jag:”Se, jag kommer, i bokrullen står det skrivet om mig. Att göra din vilja, min Gud, är min glädje, din lag är i mitt hjärta.” (Ps 40:7-9)

Vi måste komma ihåg vad Paulus sa, att Yeshua var vårt sista syndoffer och det enda sättet att få evigt liv är att tro på hans utgjutna blod på korset. När Torah-observanta troende talar om att ”vandra i Toran” och hålla högtiderna, drar folk förhastade slutsatser och anklagar oss att göra det bara för att få evigt liv.

Det är absolut inte sant!
Människan blir inte ”frälst” genom gärningar! Vi måste hålla Torahn eftersom YHWH begärt det och eftersom vi vill göra det. Den är ju redan skriven i våra hjärtan och eftersom Gud aldrig ”upphävt” sin ursprungliga gudomliga undervisning och instruktioner!
Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att fullborda. Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav,  inte en prick  i lagen  förgå, förrän allt har skett. Den som därför upphäver ett av dessa minsta bud och lär människorna så, han skall kallas den minste i himmelriket. Men den som håller dem och lär människorna dem, han skall kallas stor i himmelriket. Jag säger er att om er rättfärdighet inte går långt utöver de skriftlärdas och fariseernas, skall ni inte komma in i himmelriket. (Matt 5:17-20)

Men min nåd skall jag inte ta ifrån honom, jag skall inte svika i trofasthet. Jag skall inte bryta mitt förbund, vad mina läppar har talat skall jag inte ändra. En gång har jag svurit vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag inte bryta. (Ps 89:34-36)

Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. (Joh 14:15)

Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom.”
(Joh 14:21)

Nej, detta är det förbund som jag efter denna tid skall sluta med Israels hus, säger HERREN: Jag skall lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag skall vara deras Gud och de skall vara mitt folk. (Jer 31:33)

Jag skall ge dem ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag lägga i deras bröst. Jag skall ta bort stenhjärtat ur deras kropp och ge dem ett hjärta av kött, 20 för att de skall vandra efter mina stadgar och hålla mina bud och följa dem. De skall vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. 21 Men då det gäller dem som vandrar efter sina hjärtans vidrigheter och följer sina vämjeliga avgudar, skall jag låta det de gjort komma över deras huvuden, säger Herren, HERREN.” (Hes 11:19-21)

Amen säger jag er: Innan himmel och jord förgår, skall inte en enda bokstav, inte en prick i lagen förgå, förrän allt har skett. (Matt 5:18)

Sätter vi då lagen ur kraft genom tron? Nej, inte alls!
Vi upprätthåller lagen. (Rom 3:31)

En bra fråga för en tvivlare att ställa sig;
 
Finns det några passager i det ”gamla testamentet” eller i det nya förbundet som påstår att Messias skulle införa en ny religion? Han uppfyllde YHWH’s ”Nya Förbund” som skulle försäkra ett evigt liv för dem som tror att Yeshua var det slutliga syndoffret. Men ingenting antyder en ny ”religion” eller anvisningar för att ignorera Guds ursprungliga EVIGA FÖRBUND!

Slutsatsen blir;

Yeshuas ankomst, liv och död på korset upphävde inte Torahn!
Han sa det själv. Han höll högtiderna, han åt bara kosher mat, han tillbad och undervisade i synagogorna. Allt han gjorde var fullständigt och noggrant judiskt, exakt enligt skriften och han uppmanade sina lärjungar att göra samma sak.
 

6,500 years?

The most significant research results from 1997 have finally emerged in the media.
Researchers investigating the human genetic make-up (genome) has made a discovery
that shows that man has hardly been in existence for more than about 6,500 years.
How can they reach such a conclusion?

The majority of human  genes  are in the cell nuclei, as a string in which four different colored ”pearls” can  be described in different words,  all composed of three letters. Such a code, the DNA molecule, can disclose  enormous amounts of  information.                                                    
      By comparison, the Morse code can convey any information using only two symbols. Computers have only two symbols at their disposal. Each cell in humans contains so much text as if it were printed in book form would fill 3,500 bands, each with one million characters. If we should put all the cellular strings from one human in a single chain would it reach from earth to the sun and back 30 times. The information density of ”the string pearls” is so vast, that all information in the world’s all libraries could be stored in one cubic millimeter DNA.               
     When the cell divides, it copies ”letter by letter” all the ”3,500 bands” in a few minutes, Cell nucleus proofing system ensures that the copying generates accurate copies by proofreading the text. In spite of this there will come up errors in the copying process.

Of three and a haIf billion ,’letters”, there is an average of one that gets copied incorrectly. But the result is nevertheless so good that life can continue, at least for some time.

                                             
Mitochondria                                           
But there is a weak link that threatens the survival of life. In the cell’s power plants, the mitochondria, which is located outside the nucleus, there is a small database, which is not good enough to correct the copying errors.                                            
      In the mitochondria, we can calculate the copy errors that have been accumulated over thousands of years. The errors are accumulating at  a rate of one thousand times higher speed than any correction can be made to the text. The cell can not get rid of the errors that arise here, as it does with misprint errors in the celIs nucleus. Therefore all the print errors will  
be accumulated.                                            
      It is assumed that the aging process depends on this fact. Man’s power is weakened gradualIy and the consequence is death. The same problems can threaten the entire existence of life on our planet. Energy production may simply die out.

The DNA alphabet consists of four letters:
A, T, C and G. Every DNA word consists of three letters. Every word is the code for an amino acid. There are 64 different possibilities. Amino acids can also occur in flip variants, ”right-  and left-handed”.  It offers 128 varieties, but only 20 of the first type are used. These 20 amino acids then build the proteins that constitute the actual participants in the bodily processes.                                                    
                                                                 
      New mutations in the mitochondrial DNA shows up with a fairly constant rate over time.
Therefore, the amount of ”print” errors in the mitochondria can be used to calculate the time when there should not have been any ”misprintings”. There are up to 10,000 mitochondria in each cell. 

Mitochondria are inherited in principle, only from the mother, because the sperm’s mitochondria, whitch are in the tail of the sperm, almost always are left outside of the egg at fertilization.                            
      The mitochondria have become a major problem for proponents of evolution, also because they use a language that is different than the language in DNA of the nucleus  It has been interpreted as a ”designsignal” from a creator. (Scherer-Junker, ”Evolution – ein kritisches Lehrbuch”  1998. Weyel Lehrmittelverlag, Giessen).
                                      
Mitochondrial Mutations                                    
      A group of medical students recently studied the deterioration of data from one generation to the next that are taking place in the mitochondrial databank.           
They found that the data base degenerates much faster than commonly thought. In their first estimate, the occurrence of ”misprints” could be twenty times larger than they first thought. In September 2000 they wrote in a new article, stating that the mutation rate is perhaps  even greater – 100 times larger than assumed before. (29 Sept. 2000, Science, vol 289, p.              
2342-2344).
     This research result from empirical science suggests that the modern man only has existed for about 6,500 years.                                      
      The recent mapping of the human DNA has found that we have approximately 99.9% common DNA. This again shows that we have emerged relatively recently, because we have had very little time for variation. There is in this result  no genetic basis for different races, but we are all members of one big family. The prevailing perception of the human race advanced age has been based on pure speculation.
                                           
Mitochondrial Eve                                 
      A few years ago mitochonrial research showed that all people have a common first mother, who was called Mitochondrial Eve. Then it was assumed that this ”Eve” had lived in North Africa for about 200,000 years ago, But now we understand that ”Eva” really should have lived for about 6,500 years ago.                                                   
     In addition to the copying errors that occur in every  body cell’s  nuclei, about  5,000’s daily mutations also appear due to radiation, ultraviolet radiation, environmental toxins, etc,.. It makes it very difficult to understand why humans have not died out if they have been here several  hundred thousand years!

Y-chromosomal Adam!       
How is it with Adam? Age determination also fits him. Recently, it was concluded, by comparing the Y chromosomes from men, that all men most likely have the same first father. The differences between men from different nationalities, are very small, but the differences relative to chimpanzees and gorillas are so large that one can not talk about   
relationships. It is often stated that there are only 1-2 % difference between human and chimpanzee.            
      When making such comparison,  they don’t  tell us that they have only used such DNA sequences that are most similar to each other. Then of course they get the desired result.
(Source:  http://socrates.berkeley.edu/jonmarks/ DNAhyb.html).
For example, the difference between the brain size in humans and chimpanzees is one cubic decimetre. This difference can not be explained away as 1-2 % different DNA.  
                                        
The gene pool of the cell nucleus                   
     The human genetic make-up (genome) in the nucleus has already collected more than 6,000 errors that cause disease, and we are constantly findingnew  diseases. This  also  is consistent with  the Biblical story of the fall of man in the Garden of Eden, after which God’s perfect work of creation began to degenerate.   
                            
Summary                                      
      Recent research suggests that humans have existed for a short time, and that we have a common first mother and first father. The similarity between human DNA also indicates that the human race has gone through a ”bottleneck”, where only a few individuals have survived (Noah’s Flood). This and much more we can read in our cells’ data library when they open up before our eyes.                                              
      We can see that God’s revelation about the origin of man in the Bible as in good agreement with the facts that science discovers.             

      Pekka Reinikainen

Source: Parsons, Thomas J., et al.,
A high observed substitution rafe in the human mitochondial DNA control region, Nature Genetics, vol 15,  April 1997, p. 363-367. See also the website www.crsc.org and arn.org. This article appeared in the magazine Genesis number 1, 1998. By courtesy of Pekka Reinikainen and the paper´s editor Erik Östlund, I have been able to introduce these article by Reinikainen in a revised form for this book as a supplement to the study of Biblical chronology.                              

Av Mark Biltz, El Shaddai, Seattle

• Skall vi ta på oss skulden för vad andra gjort.
  Vi kan inte lägga skulden på alla judar för vad några få gjorde med Kristus för 2000 år sedan.

• När det kommer till Guds löften i Skriften anser man att kyrkan har ersatt Israel.
  Man ser Israel som en gren som har brutits av och den hednatroende kyrka är nu inympad
  i ett separat träd och judarna har inte längre någon framtid i Guds plan.

• Behöver vi omvända/ångra oss för våra fäders missgärningar?

Då vände jag mitt ansikte till Herren Gud med ivrig bön och åkallan, och fastade därvid i säck och aska.  Jag bad till HERREN, min Gud, och bekände och sade: "Ack Herre, du store och fruktansvärde Gud, du som håller förbund och bevarar nåd mot dem som älska dig och hålla dina bud!  Vi hava syndat och gjort illa och varit ogudaktiga och avfälliga; vi hava vikit av ifrån dina bud och rätter. Vi hava icke hörsammat dina tjänare profeterna, som talade i ditt namn till våra konungar, furstar och fäder och till allt folket i landet.
Daniel 9:3-6.

• Daniel var ju rättfärdig inför Gud men han omvänder sig här för sina fäders missgärningar,
  synder som han själv inte var delaktig i. Även om vi inte är delaktiga, så måste vi ibland
  omvända oss och be om förlåtelse.

• Ersättningsteologin förvandlar Guds enfödde Son, Jeshua Messias, vår frälsare och Konung      som var jude, till ett grekiskt helgon som håller en grekisk skrift i sina händer. Eller som
många konstnärer med ett grekiskt tänkesätt, t ex har målat honom med en stor brödlimpa i
handen på den sista nattvarden. Dom hade inte fattat sammanhanget.
På Leonardo Da Vincis målning av nattvarden kommer ljuset lysande in genom fönstren.
Påskhögtiden var alltid på kvällen, efter solens nedgång. På en del målningar sitter dom på stolar när dom borde legat ner, har renässanskläder på sig, inga judiska kläder, dom är borta.

• Vi får alltså en förvrängd bild av vad som är verkligt. Vilken bild får du t ex av aposteln
  Paulus, nuvarande födelsekyrkan i Jerusalem som närmast ser ut som ett hednatempel.

• Vill du följa vad Bibeln säger eller vad Rabbinerna säger?
• Vill du följa vad Bibeln säger eller vad de tidiga kyrkofäderna säger?

Kyrkofäderna

• Justin Martyren, levde ca 160 e Kr. och han säger bl a så här;
  I ett brev till en jude skriver han “Bibeln är inte er, utan vår.”

• Irenius, biskop i Lyon, levde ca 177 e.Kr;
  “Judarna är arvslösa vad gäller Guds nåd.”

• Tertullian 160-230 e.Kr;
  “ Gud har förkastat judarna till förmån för de kristna.”

• Påve Eusubius, levde på 300-talet;
  “Löftena från de hebreiska skrifterna är till de kristna och förbannelserna för judarna.”
   Han hävdade också att den unga kyrkan är det sanna Israel.

• Konstantin, den första kristna kejsaren, 306 e.Kr.
  321 e Kr. gjorde han kristendomen till officiell religion i det Romerska riket.
  Den största missgärning som skett i den tidiga kristna historien.
• Så här skrev Konstantin;
“ När frågan om när den heliga påskhögtiden skulle firas, tyckte man i allmänhet
att det skulle vara praktiskt att alla firar påsk på samma dag. Det förklarades vara särskilt ovärdigt att i fastslagandet av den allra heligaste högtiden följa judarnas seder och beräkningar som hade smutsat ner sina händer med det största av alla brott, och vars sinnen förblindats. Genom att förkasta deras sed för vi vidare ett mer legitimt sätt att fira påsk till våra efterkommande. Vi bör inte ha något gemensamt med judar, ty Frälsaren har visat oss en annan väg.” Vår tillbedjan (firande) följer en mer legitim och praktisk riktning ( i det att vi följer veckodagarna). Och följaktligen genom att vi enhälligt antagit detta önskar vi, kära bröder, att skilja oss från samröre med de avskyvärda judarna. För det är verkligen skamligt för oss att höra dem skryta med att vi inte skulle kunna hålla denna högtid utan deras direktiv.
…Ty i deras blindhet och motvilja till alla förbättringar firar de ofta två påskhögtider under samma år. Vi kan inte följa dem som så tydligt felar. Hur skulle vi kunna följa dessa judar som utan tvekan är förblindade av sina misstag. Att fira påsk två gånger under ett år måste helt avvisas.
Även om det inte vore så, skulle det fortfarande vara din skyldighet att inte riskera att befläcka din själ genom att kommunicera med sådana ond människor (judarna).
Du bör beakta att utöver det antalet kyrkor i dessa provinser utgör en majoritet är det rätt att bejaka att sunt förnuft kräver att vi inte skall ha något gemensamt med judarna.”

Men där voro några män som hade blivit orena genom en död människa, (det var ingen mindre än Josefs ben från Egypten de burit på) så att de icke kunde hålla påskhögtid på den dagen; dessa trädde på den dagen fram inför Mose och Aron.  Och männen sade till honom: "Vi hava blivit orena genom en död människa; skall det därför förmenas oss att bland Israels barn bära fram HERRENS offergåva på bestämd?" 
Mose svarade dem: "Stannen så vill jag höra vad HERREN bjuder angående eder." 
Och HERREN talade till Mose och sade: Tala till Israels barn och säg: Om någon bland eder eller edra efterkommande har blivit oren genom en död, eller är ute på resa långt borta, och han ändå vill hålla HERRENS påskhögtid  så skall han hålla den i andra månaden, på fjortonde dagen, vid aftontiden. Med osyrat bröd och bittra örter skall han äta påskalammet.  Intet därav skall lämnas kvar till morgonen, och intet ben skall sönderslås därpå. I alla stycken skall påskhögtiden hållas såsom stadgat är därom. (4 Mos 9:6-12)

• Skall vi gör det som är lättast att göra eller vad Gud säger att vi skall göra?
• Skall vi göra det som majoriteten säger eller vad Gud säger?
• Församlingen i Laodicea i Uppenbarelseboken.
  Laodicea betyder demokrati, låt folket bestämma, inte Gud.

S:t Hieronymus (Jerome) ca 350-400 e.Kr.
Han beskriver judarna som;
“ … ormar som bär Judas märke, deras psalmer och böner är som smattarnde av åsnor.”

St Johannes Krysostomos, Biskop i Antiokia i slutet av 300-talet,
den kristna forntidens kanske berömdaste predikant och vältalare, en serie av åtta predikningar mot judarna. Här citers han;
“ Synagogan är inte bara en bordell och en teater, den är också ett tillhåll för rövare och vilda djur. Inga judar tillber Gud  … judar är inbitna mördare, besatta av djävulen, deras utsvävningar och fylleri ger dem en gris seder.” Dessa uttryck mot judar använder dagens Muslimer ofta och det har dom fått från våra kyrkofäder!


Augustinus ställde på 400-talet den brännande frågan;
Om judarna och judendomen var förbannad av Gud, hur kan man förklara deras fortsatta existens? Augustinus adresserade detta problem i sin “predikan mot judarna.”
Han vidhöll att även om “judarna förtjänade det hårdaste straffet för att ha dödat vår Jesus”
har de hållits vid liv genom Guds försyn till att tjäna, tillsammans med sina skrifter, som vittna om sanningen i kristendomen.

Historien skrivs alltid utav segraren.

1492 blev alla judar utkastade ur Spanien, däribland Columbus som upptäckte Amerika.
De som inte ville överge sina hem och ägodelar var tvungna att konvertera till kristendom dvs katolisismen. Dom blev kända som Meranos (grisar). Om någon jude ertappades med att tillbe på Sabbaten (lördag), att läsa ur Toran, så straffades ett stort antal judar, män, kvinnor och barn med att stängas in i synagogan och sedan brännas till döds därinne medan de “kristna” marscherade runt utanför och sjön “Kristus vi ärar dig.”

Martin Luther (1483-1546).
Efter det att drottning Isabell och kung Ferdinand hade kastat ut alla judar ur Spanien skrev han i boken “Judarna och deras lögner” följande;
Vad skall vi kristna göra med detta förkastade och fördömda folk, judarna?
Eftersom de lever bland oss, vågar vi inte tolerera deras beteende, nu när vi är medvetna om deras lögner och smädelser. Om vi gör det blir vi delaktiga i deras lögner, förbannelser och hädelse.”
Med bön och gudsfruktan måste vi utöva en snäv barmhärtighet och se om vi kan rädda några från den glödande elden.
Jag skall ge er mina uppriktiga råd;
För det första skall man bränna deras synagogor och skolor, och det som inte kan brinna bör övertäckas med jord, så att ingen människa kan se en sten därav till evig tid. Och det skall man göra till vår Herres och kristenhetens ära, på det att Gud må se att vi kristna inte tål sådana lögner, förbannelser och smädelser av Hans son.
För vad vi hittills av okunnighet haft fördrag med, skall Gud förlåta oss.
För det andra må deras hus förstöras på samma sätt. Ty de hålla på med samma sak därinne, som i sina skolor. Låt dem få vila under öppen himmel eller i lador såsom zigenare. Detta bör man göra, på det att de må veta att de inte äro herrer i vårt land, som de brömma sig av, utan fångar, såsom de utan uppehåll skria och klaga inför Gud…

För det tredje må man taga alla deras bön- och Talmudböcker, vari de lära sig sådant avguderi, lögner, förbannelser och smädelser.

För det fjärde bör man förbjuda rabbinerna vid livets förlust att fortsätta sin undervisning.
Ty de hava förlorat rätten till sitt ämbete, emedan de hålla de stackars judar fångna i Mose befallning. De söker arma människornas lydnad i motsats till Herrens lag och ingjuter dem med detta gift, förbannelse och hädelse.

För det femte att judarnas lejd upphävs. Ty de ha inte på landsbygden att göra… De må stanna hemma.

För det sjätte att man förbjuder dem att ockra och tager ifrån dem alla deras pengar och föremål av silver och guld och förvarar det.

För det sjunde bör man åt unga och starka judar och judinnor giva slaga, yxa, hacka, spade, spinnrock och släde och låta dem tjäna sitt bröd i sitt anletes svett såsom de åt Adams barn förlagt. Ty det duger inte att de skola låta oss hedningar arbeta i vårt anletes svett och de själva, det heliga folket, i lugn och ro bakom spisen, festar olch fiser och till råga på allt, skryter om deras herravälde över de kristna…
Så, bränn deras synagogor, tvinga dem att arbeta, ta i med hårdhandskarna..
De vet säkert inte vad de gör, och för övrigt så vill de inte veta av det, höra det eller lära sig det…
Om inte detta hjälper måste vi fördriva dem som vildhundar.
Jag har gjort min plikt. Låt nu alla göra sin. Jag är friad.
Kyrkan började med tvångskonverteringar med orden;
“Judar kan inte leva ibland oss som judar.”
De var alltså tvugna att konvertera till kristendomen, vilken nu detta var?

Många nationerna tog fasta på detta kyrkans dekret och proklamerade att;
“Judarna kan inte leva ibland oss” och slängde ut judarna ur sina länder.

Hitler tog fasta på detta och tog bort den sista meningen genom att proklamera;
“Judarna kan inte leva.”

Tomas af Aquino (Helgonförklarad av katolska kyrkan)
Kristendomens triumf över judendomen.
Nedgraderingen av judarna är förklarad i teologiska termer på väggen i Strasbourgs katedral. Kyrkan är avbildad med en krona medan synagogan har ögonbindel för sanningen i evangeliet, fortsatt lutande mot gamla testamentets brutna stav.
“Det är moraliskt försvarbart att anhålla judar för deras brott (misslyckande med att ta emot kristendomen) i synbar träldom, och därför kan prinsar se på judars ägodelar som att de tillhör staten.”

Såsom I förut voren ohörsamma mot Gud, men nu genom dessas ohörsamhet haven fått barmhärtighet,  så hava nu ock dessa varit ohörsamma, för att de, genom den barmhärtighet som har vederfarits eder, också själva skola få barmhärtighet.
Rom 11:30

• Varför tror inte det judiska folket på Yeshua Messias?
  Vi har aldrig visat dem barmhärtighet!
  På grund av deras otro har vi fått nåd. Dom kommer att tro när vi visar dem nåd.
  Men vi har aldrig visat dem nåd, så varför undra över att de inte tror?

Det finns massor av bevis i Gamla Testamentet för att Yeshua är Gud.
När vi kristna ser detta så undrar vi varför judarna inte förstår det här?
När Josefs bröder kom till Egypten för att köpa säd under hungersnöden i Kanan, så kände dom inte igen honom. Varför? Därför att han såg Egypisk ut.
Varför känner judarna inte igen Yeshua idag?
Han representerar en Egyptisk Gud för dem, som sitter (inte ligger) till bords med sina lärljungar, med en stor brödkaka i handen på det osyrade brödets högtid (Påsken), där ljuset strålar in genom fönstren (Sabbaten börjar när solen gått ner) och man bär renässanskläder.

Vad de verkligen förstår och är medvetna om, är den förföljelse de har blivit utsatta för under de senaste 1000 åren. Det tar ett litet tag att komma över om man blivit sårad av någon. Judarna har mycket att komma över vad kristenheten har gjort mot dem under alla dessa år.
Många kristna känner inte till kyrkohistorien, men judarna känner till den mycket väl.
De väntar bara på att vi skall visa dem nåd och förlåtelse!


Men hela menigheten ropade att man skulle stena dem. Då visade sig HERRENS härlighet i uppenbarelsetältet för alla Israels barn.  Och HERREN sade till Mose: "Huru länge skall detta folk förakta mig, och huru länge skola de framhärda i att icke vilja tro på mig, oaktat alla de tecken jag har gjort bland dem?  Jag skall slå dem med pest och förgöra dem, men dig vill jag göra till ett folk, större och mäktigare än detta."
4 Mos 14:10-12

Mose sade till HERREN: "Egyptierna hava ju förnummit att du med din kraft har fört detta folk ut ifrån dem hitupp,  och de hava omtalat det för inbyggarna här i landet, så att de hava fått höra att du är HERREN mitt ibland detta folk, att du, HERRE, visar dig för dem ansikte mot ansikte, att din molnsky står över dem, och att du går framför dem i en molnstod om dagen och i en eldstod om natten.  Om du nu dödade detta folk, alla tillsammans, då skulle hedningarna, som finge höra detta berättas om dig, säga så: 
'Därför att HERREN icke förmådde föra detta folk in i det land som han med ed hade lovat åt dem, därför har han slaktat dem i öknen.'  Nej, må nu Herrens kraft bevisa sig stor, såsom du har talat och sagt:  'HERREN är långmodig och stor i mildhet, han förlåter missgärning och överträdelse, fastän han icke låter någon bliva ostraffad, utan hemsöker fädernas missgärning på barn och efterkommande i tredje och fjärde led.'  Så tillgiv nu detta folk dess missgärning, enligt din stora nåd, såsom du har låtit din förlåtelse följa detta folk allt ifrån Egypten och ända hit."  Då sade HERREN: "Jag vill tillgiva dem efter din bön.  Men så sant jag lever, och så sant hela jorden skall bliva full av HERRENS härlighet:
4 Mos 14:14-21

Skall vi då dra slutsatsen att vi kristna har ersatt Israel, därför att Gud är oförmögen att uppfylla sina löften om att föra Israels folk tillbaka till sig och sitt utlovade land, eller skall vi ställa oss på Mose sida och säga att är mer intresserade av att Du Herre blir ärad och vi tror att Du håller Dina löften och är mer än kapabel att föra ditt folk tillbaks.
Vi tar nationernas plats när vi säger; Gud, du klarar inte det här.

Ersättningsteologin kom snabbt in i den första församlingen;
Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.Vaken därför, och kommen ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, oavlåtligen under tårar har förmanat var och en särskild av eder.
Apg 20:29

Har du någonsin stött på en pastor eller församlingsledare som vill vara herre över sin flock och styra med järnspira över det mesta? Jesus sa att vi inte skulle vara som hedningarna som bara ville regera och förtrycka folket. Ungefär som bland politiker.
Då kallade Jesus dem till sig och sade till dem: "I veten att de som räknas för folkens furstar uppträda mot dem såsom herrar, och att deras mäktige låta dem känna sin myndighet. 
Men så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,  och den som vill vara främst bland eder, han vare allas dräng.
Mark 10:42-44.


Ett ställe i Bibeln beskriver hur en hednakristen (Diotrefes= tillbedjare till Zeus) kom in i Johannes församling och kastade ut både Johannes och de judar som fanns i församlingen och alla hednakristna som ville ha med judarna i församlingen.

Jag har skrivit till församlingen, men Diotrefes, som önskar att vara den främste bland dem, vill icke göra något för oss.  Om jag kommer, skall jag därför påvisa huru illa han gör, då han skvallrar om oss med elaka ord. Och han nöjer sig icke härmed; utom det att han själv intet vill göra för bröderna, hindrar han också andra som vore villiga att göra något, ja, han driver dem ut ur församlingen.
3 Joh 1:9-10

Det började alltså redan under aposteln Johannes livstid.

• Det grekiska ordet Ecclesia är översatt med kyrka.
Detta ords enda betydelse är församling eller folksamling.
Ordet synagogue översattes med synagoga men både ecclesia och synagogue har samma
betydelse = församling eller folksamling.
Ord är viktiga och har en betydelse men kan omskrivas på olika sätt allt efter författaren/
översättarens intentioner. Ex terrorist kan omskrivas med frihetskämpe!
Historien skrivs alltid av segraren. Många av våra Bibelöversättningar är partiska.

Han begynte ock att frimodigt tala i synagogan. (Grekiska ordet här är synagogue).
När Priscilla och Akvila hörde honom, togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om "Guds väg".
Apg 18:26

Om till exempel i eder församling (Grekiska ordet här är synagogue) inträder en man med guldring på fingret och i präktiga kläder, och jämte honom inträder en fattig man i smutsiga kläder. (Jakob 2:2)
Varför skriver man inte synagoga här ?
Jo man kunde ju inte med sin översättning få de kristna att tro att de troende möttes i synagogan. Så nu blev det plötsligt församling istället.

Jag känner din bedrövelse och din fattigdom - dock, du är rik! - och jag vet vilken försmädelse du utstår av dem som säga sig vara judar, men icke äro detta, utan äro en Satans synagoga. (Grekiska ordet här är synagogue) (Upp 2:9) 
Varför översätter man inte detta med satans församling? Jo man är partisk. Plötsligt är satan i synagogan! Det var passande för partiskheten hos dessa översättare eller deras överhuvuden.

Det var samme Moses som sade till Israels barn:

'En profet skall Gud låta uppstå åt eder, av edra bröder, en som är mig lik.'  Det var ock han, som under den tid då menigheten (ecclesia) levde i öknen, både var hos ängeln, som talade med honom på berget Sinai, och tillika hos våra fäder; och han undfick levande ord för att giva dem åt eder.  (Apg 7:37-38)

Det fanns väl knappast någon kyrka i öknen. Det var en församling av folk, menigheten.
Kyrkan började inte under pingsten, den började vid Sinai berg. Ecclesian!

Men stadens kansler lugnade folket och sade: "Efesier, finnes då någon människa som icke vet, att efesiernas stad är vårdare av den stora Dianas tempel och den bild av henne, som har fallit ned från himmelen?  Eftersom ju ingen kan bestrida detta, bören I hålla eder lugna och icke företaga eder något förhastat. Emellertid haven I dragit fram dessa män, som icke äro helgerånare, ej heller smäda vår gudinna.  Om nu Demetrius och de hantverkare som hålla ihop med honom hava sak mot någon, så finnas ju domstols-sammanträden och landshövdingar. Må de alltså göra upp saken med varandra inför rätta.  Och haven I något att andraga som går därutöver, så må sådant avgöras i den lagliga folkförsamlingen. På grund av det som i dag har skett löpa vi ju till och med fara att bliva anklagade för upplopp, fastän vi icke hava gjort något ont; och någon giltig anledning till denna folkskockning kunna vi icke heller uppgiva." Med dessa ord fick han menigheten (ecclesia) att skiljas åt. 
Apg 19:35-40

Under denna tid tillbad den grekiska församlingen i Efesus gudinnan Diana (Artemis) och man var arg på Paulus när han talade emot detta.
Här översatte man inte ecclesia med kyrka, för det skulle ju blivit lite konstigt om kyrkan hade tillbett Diana. Istället blev det plötsligt menighet eller församling, därför att det hade en inverkan på deras teologi.

Uppmaningen från Mark Biltz är att vi lär oss att på ett rätt sätt tolka Guds ord.

Kristi frälsargärning. Rättfärdiggörelse genom tro.

Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken. (Rom 1:16)
Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller furstar, varken något som nu är eller något som skall komma, varken makter, höjd eller djup eller något annat skapat skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre.
Rom 8:38–39

Paulus var utvald av Gud att vara den främste att förklara evangelium till världen och i sitt brev till romarna ger Paulus den mest fullständiga förklaringen om hur han förstått evangeliet.

Tiden när brevet skrevs
Våren 57 eKr (eller kanske vintern 57-58 eKr), var Paulus i Korint, i slutet av sin tredje missionsresa. Han var på väg att fara till Jerusalem med pengar för de fattiga heliga där.
(15:22–27). En kvinna vid namn Phoebe i Kenkrea, en förort till Korint, skulle fara till Rom (16:1-2), och Paulus utnyttjade möjligheten att sända detta brev med henne. Det fanns inga posttjänster i Romarriket på den tiden, med undantag för offentlig verksamhet. Personliga brev fick man skicka med vänner eller andra resenärer.

Syftet med brevet
Paulus skrev till de kristna i Rom för att låta dem veta att han var på väg till dem. Detta var innan Gud hade sagt Paulus att han skulle vara hans vittne i Rom (Apg 23:11), och Paulus kände sig ännu inte sig säker på att han skulle komma ut ur Jerusalem levande (Rom 15:31). Det kändes riktigt att han, aposteln till hedningarna, gav världens huvudstad, en skriftlig förklaring av evangelium om Kristus, om han nu skulle dö innan han kunde nå Rom.

Församlingen i Rom
Paulus hade ännu inte varit i Rom. Han kom slutligen dit tre år efter han skrev detta brev. Församlingens kärna Rom bestod troligen av de judar från Rom som hade varit i Jerusalem på pingstdagen (Apg 2:10). Under de 28 år som gått sedan dess, hade många kristna från olika delar av östra området av en eller annan anledning flyttat till huvudstaden, inklusive en del av Paulus egna lärljungar och intima vänner (se kapitel 16). Paulus martyrskap och troligtvis Petrus, skedde i Rom, ungefär åtta år efter att detta brev skrevs.

Staden Rom
Rom, den italienska staden som så småningom kom att regera över det mesta av den forntida världen , grundades, enligt tradition, 753 fKr. på sju kullar runt en viktig fjord i floden Tiber. Under det 2:a århundradet fKr kontrollerade Rom det mesta av Medelhavsområdet, inklusive Palestina. Befolkningen i Rom hade förmodligen passerat en miljon människor i början av den kristna eran och under det 1:a århundradet kan den ha varit något högre. En liten men extremt rik grupp av aristokrater byggde villor och ägde lantegendomar, medan massorna levde i förorter där hyreshusen hade ökat snabbt eller som slavar på de rikas egendomar.
I hjärtat av staden byggde kejsarna ett magnifikt utbud av offentliga byggnader, som kanske aldrig har haft sin motsvarighet. Under och efter det nya testamentets tidsålder, fortsatte Rom att växa och bebyggas. Ruinerna på och kring Forum i Rom representerar århundraden av extravaganta byggnadsprojekt av en rad kejsare.

Besökare från Rom var närvarande vid pingst (Apg 2:10). Priscilla och Aquila förvisades från Rom eftersom de var judar (Apg 18:2). Paulus hade bestämt sig för att predika evangelium i Rom (Apg 19:21; 23:11; Rom 1:15) och blev så småningom fängslad där (Apg 28:16).

Paulus hamnade när han kom dit i Puteoli. Varnad av den kristna församlingen i Rom (Apg 28:14-15), mötte medlemmarna honom ca 30 mil sydost om Rom, på centret Appius (ett marknadsområde som grundats av Appius Claudius Caecus, byggare av Via Appia eller stora vägen) och tre Tavernor, en plats strax söder om Appiuscentret och eskorterade honom in i staden. Enligt traditionen led både Paulus och Petrus martyrdöden i Rom under Nero´s förföljelser.

Brevets bakgrund
Judarna trodde trodde att Mose lag var ett universellt bindande uttryck för Guds vilja. Därför insisterade många judiska kristna på att hedningarna som ville bli kristna var tvungna att omskära sig och hålla Mose lag. Frågan huruvida en hedning skulle kunna vara kristen utan att bli en judisk proselyt var ett av de stora problemen på den tiden. Kristendomen började som en judisk religion och vissa mäktiga judiska ledare bestämde att den så ska förbli. Omskärelsen var en fysisk ritual som stod som den första ceremonin i processen att hedningarna skulle kunna bli judiska gudfruktiga proselyter.

Paulus viktigaste ståndpunkt
Pauls viktigaste punkt i Romarbrevet är att en individs motivering inför Gud vilar i grunden på Kristus barmhärtighet/nåd och inte på Mose lag. Det är inte en fråga om lag överhuvudtaget, eftersom ingen människa någonsin helt kan leva upp till Guds lag, som är ett uttryck för Guds helighet. Vi är rättfärdiggjorda endast genom Kristus, ur den djupa kärlek i hans hjärta, förlåtes människornas synder.
I den slutliga analysen av en persons ställning inför Gud, beror det inte på vad den personen har gjort eller kan göra, utan det bygger helt och hållet på vad Kristus har gjort för honom eller henne och varje persons godkännande av hans gåva till frälsning av nåd. Och därför har Kristus rätt till en absolut och helhjärtad lojalitet, hängivenhet och lydnad från varje människa.

Romarbrevet 1-2
Det universella behovet av evangeliet
Mänsklighetens universella synd (1:1-32). Den första meningen är lång och täcker fyra verser (1:1-4). Det är en sammanfattning av Paulus eget liv: Jesus, som förutsagd av profeterna, uppstod från de döda och befallde Paulus att predika Honom för alla nationer.


Paulus hade länge längtat efter att få komma till Rom (1:9-15).
Paulus hindrades att åka till Rom eftersom han var tvungen att predika för människor på annat håll som aldrig hade hört evangeliet (15:20). Skäms inte för evangelium (1:16). Detta skulle vara fallet även i Rom, denna förgyllda och arrogant latringrop, full av all slags dynga. Den fruktansvärda perversiteten, som beskrivs i vers 18-32, hade rotats djupt i Rom.
Judarna var också skyldiga (2:1-29). Paulus vedervärdiga bild av människans synd var sant även för judarna, trots att de är Guds egen nation, syndade de på samma sätt som hedningarna.
Du har ingen ursäkt (2:1) inkluderar var och en av oss. Inte att alla gör allt som nämns i 1:29-31; det är en bild av den mänskliga rasen som helhet. Men var och en av oss är skyldig till några av de saker som nämns.
Dagen då Gud kommer att döma människans hemligheter (2:16). På den dagen kommer inte provet att bestå av om man är jude eller hedning, utan hjärtats inre tillstånd och dess inställning till Gud och människor i vardagen.

Romarbrevet 3
Kristus är försoningen för synd
Varför judarna? (1-20). Om judarna i fråga om syndfullhet, har samma ställning inför Gud som andra nationer, varför var det då varit nödvändigt med en judisk nation överhuvudtaget? Svaret är att den judiska nationen hade anförtrots uppenbarelsen från Gud och att bana väg för den kommande Kristus. Enligt Gud, grundades den hebreiska nationen för att tjäna ett särskilt syfte i utförandet av Guds plan för människors frälsning. Men det betyder inte att Judarna av naturen är bättre i Guds ögon än andra folk. Ett av syftena med lagen var att få människor att förstå att de är syndare (20), i behov av en frälsare.
Kristus, vår försoning (21-31). I det evigas natur, är synd synd, rätt, rätt och Gud är rättvis. Därför finns det ingen nåd utan rättvisa. Synd måste bestraffas.
Så Gud själv, i Kristi person, tog på sig straffet för mänsklighetens synder. Därför kan han förlåta människornas synder och belöna dem som tacksamt accepterar Frälsarens offer om att ha Frälsarens egen rättfärdighet.

Romarbrevet 4
Hur var det då med Abraham?
Paulus tar upp fallet med Abraham eftersom de personer som menade att hedningarna måste bli judiska gudfruktiga proselyter i syfte att vara kristna, baserade sina påståenden på att Guds löften till Abraham var kopplat till omskärelse. Om någon inte var av Abrahams säd, skulle han omskäras. Paulus förklarar att löftet gavs på grund av Abrahams tro, medan han ännu var oomskuren. Alltså, Abrahams arvingar är de som har samma tro som honom och inte för att de omskurna. Det avgörande i Abrahams liv var hans tro, inte omskärelsen.

Romarbrevet 5
Kristus och Adam
Paulus grundar effekten av Kristi död som försoning för människans synd på vårt mänskliga arv från Adam. Hur kan en individ dö för många? En person kan dö som ett substitut för en annan - det finns lite rättvisa i det. Men hur kan en människa dö för miljoner? Paulus svar är att människor inte skall klandras för att vara syndare.
De är födda sådana, förda in i livet utan att bli tillfrågade om de vill eller inte.
De vaknade upp i den här världen och befann sig i en kropp med en syndig natur. Men, säger Paulus, grundaren av vår ras, Adam, hade inte en syndig natur från början. Adam var det naturliga huvudet för den mänskliga rasen och var skapad helt till Guds avbild. Kristus är det andliga huvudet och den enda människan efter Adam som är av gudomlig, syndfri natur. Vad en människa åstadkom, tog den andra bort. Därför är en människas död tillräcklig för att ge liv till dem som accepterar det.

Romarbrevet 6
Vad är då rätt förståelse av ett rättfärdigt liv?
Om vi inte längre är under lagen och Kristus förlåter oss våra synder, varför då inte fortsätta synda  – Kristus kommer ju ändå att förlåta oss? Paulus svarar att ett sådant tänkande är omöjligt. Kristus dog för att frälsa oss från våra synder. Hans förlåtelse är till för att vi skall hata synden. Vi kan inte vara syndens tjänare och Kristi tjänare samtidigt. Vi måste välja det ena eller det andra. Det är inte möjligt att tjäna Kristus och fortsätta att leva i synd samtidigt. Det betyder inte att vi helt kan övervinna alla våra synder och placera oss utanför behovet av hans nåd. Men det betyder att det finns två i grunden olika levnadssätt: Kristi väg eller syndens väg. I våra hjärtan hör vi till den ena eller det andra vägen, men inte till båda. Kristus, det perfekta förkroppsligandet av Guds lag, har försett oss med motiv och förser oss med kraft att kämpa på mot den perfekta helighet som genom hans nåd i slutändan skall bli vår.

Romarbrevet 7
Varför lagen?
Om vi inte längre är under lagen, varför då blev lagen given? Den var inte given som ett sätt att uppnå frälsning, utan snarare som ett sätt att förbereda mänskligheten att se sitt behov av en frälsare. Lagen gör oss medvetna om skillnaden mellan rätt och fel och visar oss att människan föddes med en syndig natur och kommer alltid tillkorta i fullständig lydnad inför lagen. Inte förrän vi inser vår hjälplöshet finns det en önskan om och en uppskattning av en frälsare. Kampen mellan vår syndiga natur och vårt inre (7:14-25 ).
Här presenterar Paulus det stora mänskliga dilemmat: kampen mellan vår syndiga natur, som vill följa sina egna önskemål och vår andliga natur, som längtar efter att lyda Gud. Den andra lag som Paulus nämner i vers 23 är den fria vilja vår Gud givit oss, som alltför ofta påverkas och styrs av vår syndiga natur istället för vår gudomliga andliga natur.
Vår kamp är att även om vi vet vad som är rätt, tillåter vår syndiga natur att övertala oss att göra något annat som vi finner tilltalande. Paulus uttrycker sin tacksamhet till Kristus över frälsningen från sin syndiga natur mot vilken han kände sig maktlös.
I detta kapitel påminns vi om Martin Luther’s gränslösa glädje när han insåg att Kristus redan hade gjort för honom, vad han kämpade med att göra själv! Det är en illustration av den inverkan försöken att hålla lagen kan ha på en ärlig själ, när han blir nedtryckt av sin oförmåga att leva upp till den befrielse som finns i Kristus.

Romarbrevet 8
Andens lag
Detta är ett av de mest älskade kapiteln i Bibeln. Den inneboende Anden (1-11). I Kristus har vi inte bara våra synder förlåtna, men vi får också ett nytt liv. En ny födelse. Vårt fysiska liv är, så att säga, impregnerat av Guds Ande och en barnaskapets ande, en gudomlig natur är född inom oss, på ett sätt något liknande den där våra fysiska liv, vår Adams karaktär, startades av våra föräldrar.
Vårt mänskliga arv från Adam och ett nytt, gudomligt liv i Kristus. Detta är en verklighet i oss. Vi kanske inte känner det eller är medvetna om det, men det finns där. Vi accepterar det som en fråga om tro. Där finns inom oss själva, utanför räckvidd av vår medvetna kunskap, ett gudomligt liv, fött av Guds Ande, som är under hans älskade omsorg. Det arbetar i stillhet, outtröttligt, för att få kontroll över hela vår varelse och förvandla oss till Guds avbild. Detta är det liv som kommer att utmynna i odödlig ära på uppståndelsens dag.
Vår skyldighet till Anden (12-17). Att leva i enlighet med Anden innebär att, när vi är helt och obetingat är beroende av Kristus för vår frälsning, kämpar vi fortfarande till det yttersta för att lyda hans ord. Paulus är mycket tydlig om att Kristi nåd inte befriar oss från skyldigheten att göra allt som står i vår makt för att leva rätt.
Å andra sidan, ”att leva efter den syndiga naturen” innebär att ge efter för önskemålen från vår syndiga natur. Några önskemål är helt naturliga och nödvändiga, såsom längtan efter mat. Andra är fel. De felaktiga måste vi avstå från. Det andra kan vi njuta av, men vi måste alltid se till att hålla vår viktigaste lust fokuserat på Kristus.
Hela skapelsen lider (18-25).
Hela skapelsen, inklusive vi, trängtar efter ett bättre liv som kommer att avslöjas på Guds frälsningsdag, när ”denna dödens kropp” (7:24) skall få den slutliga friheten i himlens härlighet. Det är det slutliga uppfyllandet av Kristi försoningsgärning.
Andens förbön (26-30).
Inte bara är den inneboende Anden vårt löfte om de dödas uppståndelse och den kommande härligheten, utan genom hans förböner för oss, är vi försäkrade om att Gud kommer att göra allt som har hänt och ännu skall hända, att samarbeta till det bästa. Vi kanske glömmer att be, Anden glömmer det aldrig. Gud kommer att arbeta för oss och leda oss fram. Låt oss aldrig glömma att lita på honom.
Ingenting kan skilja oss från Kristi kärlek (31-39).
Han dog för oss. Han har förlåtit oss. Han har givit sig själv till oss genom sin Ande. Om vi är hans, kan ingen makt på jorden eller i himmelen eller i helvetet hindra honom att föra oss till sig själv, Guds eviga närvaro. Detta är ett av de mest fantastiska partierna i hela Bibeln.

Romarbrevet 9-11
Problemet med judarnas otro
En av de största stötestenarna för allmännt accepterandet av evangelium om Kristus, var den judiska otron. Medan ett stort antal judar, särskilt i Judeen, hade blivit kristna, var nationen som helhet inte bara otroende utan också bittra motståndare. De judiska ledarna hade korsfäst Kristus. De hade förföljt församlingen vid varje tillfälle. Dessa judar var icke troende och omöjliggjorde för Paulus att arbeta i nästan varje stad han kom till. Om Jesus verkligen var den utlovade Messias i deras egna profetiska skrifter, hur kunde då Guds eget folk förkasta honom?
 
Dessa tre kapitel innehåller Paulus svar.
Paulus sorg för Israel (9:1-5).
Ett mycket uttrycksfullt uttalande av hans känslor för Israel: han var beredd att ge sitt eget liv om det innebar att Israel kunde sparas. Efter allt han fått utstå från sina judiska kolleger, fanns det ingen ilska eller bitterhet, endast djup sorg.
 
Guds suveränitet (9:6-24).
I detta parti talar Paulus inte om något förutbestämt för enskilda personer beträffande frälsning eller fördömelse. Istället hävdar han Guds absoluta suveränitet i valet och hanteringen av världens nationer av så att alla slutligen underkastar sig honom. Det starka uttalandet i vers 16, lägger allt ansvar för resultatet på Guds nåd. (Den här versen talar om en nation, men det kan också hänvisa till enskilda individer, vilket andra, liknande passager gör: Apg 2:23; 4:28; 13:48; Rom 8:28-30.)
Hur man kan förena Guds suveränitet och människans frihet vet vi inte. Båda lärorna är klart redovisade i Bibeln. Vi tror på båda. Men att förklara hur båda kan vara sanna får vi överlåta till några andra. Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.(1 Kor13:12).
 
Förutsagt i skrifterna (9:25- 33).
Israels förkastande och Guds accepterande av hedningarna, var båda förutsagda. Så i stället för att hänga upp oss på det, skulle vi ha förväntat oss det.
Judarna har sig själva att skylla (10:1-21).
Gud fick inte judarna att förkasta Kristus, det gjorde de självmant. Det var helt enkelt en fråga om förhandling (8-17). Judarna hörde och var uppsåtligt olydiga (18-21). Hur man kan förena detta med 9:16 vet vi inte, men en dag kommer vi att förstå fullt ut, även om de frågor som nu förbryllar oss, otvivelaktigt kommer att blekna i betydelse när Han uppenbarar sig.
Israels framtida frälsning (11:1-36).
Israels förnekelse av Kristus är tillfällig.
Den dag kommer då hela Israel skall bli frälst (26). När och hur framgår inte. Inte heller anges om det kommer att vara i samband med ett återvändande till Palestina, bara ett enklet faktum att det kommer att ske. En av de mörkaste fläckarna i den mänskliga historien är det livslånga lidandet hos Guds utvalda folk. Men en dag ska det ta slut. Israel skall vända sig i ånger till Herren. Och hela skapelsen skall tacka Gud för den vishet av han har.

Romarbrevet 12
Det förvandlade livet
Ett storartat kapitel. Tonen i det påminner oss om Jesu bergspredikan. Paulus avslutade alltid någon teologisk diskussion med en allvarlig uppmaning till en kristen livsstil. Också här. I tidigare kapitel har han insisterar på att vår ställning inför Gud beror helt på Kristi barmhärtighet och inte på våra egna goda gärningar. Här är han lika insisterande på att nåd, som så älskvärt förlåter, är just det som förser oss med en kraftfullt förmåga att göra goda gärningar och som förvandlar hela vår livsfilosofi.

Ödmjukhet i anden (3-8).
Detta riktar sig till alla kristna men är av särskild betydelse för kyrkoledare. En ledande ställning, vilken borde göra dem ödmjuka, blåser istället upp. Ofta är en person med en viss talang benägen att nedvärdera andras förmågor.
(Se mer om detta i 1 Kor 12-14.)

Gud ger varje kristen ett ”mått av tro” att uppfylla vissa tjänster i Kristi kropp, församlingen. Dessa gåvor kommer från Gud. Till följd av detta, finns det ingen plats för stolthet genom att tänka högre om sig själv än andra över de gåvor som fritt har givits till oss.
Paulus använder den mänskliga kroppen som en bild av församlingen. Det måste finnas enighet och sammanhållning - men varje medlem i kroppen har olika syfte och funktion. Enheten i församlingen har sitt centrum i Kristus. Gud ger fritt gåvor till de enskilda medlemmarna i syfte att tillgodose allas behov. Dessa gåvor ges till tjänare, inklusive profetia, tjänande, undervisning, uppmuntran, bidra till andras behov, ledarskap och visa barmhärtighet (12:5-8). Församlingens medlemmar måste använda dessa gåvor om de ska fungera som Gud avsett.
Himmelska kvaliteter (9-21). Om vi någonsin blir övertygade om att vi är ganska goda kristna, kan den här listan med uppmaningar tjäna som en spegel för att visa oss hur långt vi har kvar och hur mycket vi behöver guds hjälp och nåd!
 
Romarbrevet 13
Lydnad till samhällets lagar
Civila regeringar har tillsatts av Gud (1). För att hindra kriminella element i samhället - även om dessa inrättningar ofta är fylld av onda människor. Vi måste skilja på våra känslor från människor som besätter dessa inrättningar från deras uppgift. Kristna borde vara laglydiga medborgare, lydiga till regeringen under vilka de lever, styra sig själva i alla sina attityder och relationer i livet av principer om den gyllene regeln;
Stå inte i skuld till någon utom i kärlek till varandra. Ty den som älskar sin nästa har uppfyllt lagen. Dessa bud: Du skall inte begå äktenskapsbrott, Du skall inte mörda, Du skall inte stjäla, Du skall inte ha begär, och alla andra bud sammanfattas i detta ord: Du skall älska din nästa som dig själv. Kärleken gör inte något ont mot sin nästa. Alltså är kärleken lagens uppfyllelse (8-10), och kontinuerligt göra särskilda insatser för att uppträda korrekt i allt och med omtänksamhet till andra.

Den annalkande gryningen (11-14).
”Natten är nästan över, dagen är nästan här.” Detta avser personer som har varit kristna en tid, eller till att den kristna eran går mot sin fullbordan, eller att både Herrens kommande i härlighet och vi går Honom till mötes genom döden.

Romarbrevet 14
Att döma varandra
Vi ska inte döma varandra i sådana saker som gäller vad vi skall äta eller inte äta och iakttagande av särskilda dagar. De livsmedel som avses kan vara kött som hade offrats till avgudar (se 1 Kor 8). De ”heliga” dagarna kan hänvisa till att judarna insisterande på att hedningarna skulle observera Sabbaten och andra judiska högtider. Herrens dag, den första veckodagen, var de kristnas dag. Om judiska kristna eller hednakristna ville följa detta, så var den judiska sabbaten (lördag) judarnas privilegium. Men de fick inte kräva att andra gjorde samma sak.

Romarbrevet 15:1-14
Broderlig enhet
Paulus uppmanar strängligen kristna, de som är mer mogna i sin tro, att tålmodigt stödja nya ”svagare” kristna med syfte att bygga upp deras tro. Kristus exemplifierade detta med att hans fokus låg helt på att bygga upp församlingen med så lite hänsyn till sina egna intressen som möjligt. Paulus förstod att församlingens enighet var nödvändig för att bygga Kristi församling.

Romarbrevet 15:15-33
Paulus planer på att fara till Rom
Om Paulus hade varit som en del andra människor, skulle han så snart han mottagit sin kallelse från Kristus, som särskilt utvald apostel till hedningarna, omedelbart farit till Rom, huvudstaden i hednavärlden och gjort det till sitt huvudkontor för att evangelisera i det romerska imperiet. En anledning var förmodligen att ända sedan pingstdagen (Apg 2:10) hade det funnits en församling i Rom.
Och Paulus hade till uppgift att bära namnet Kristus till regioner där Kristus ännu inte var känd. Hans plan var att predika varhelst han gick, kämpande sin väg successivt västerut. Och nu, efter 25 år, efter att gjort ordentliga planteringar av evangelium i Mindre Asien och Grekland, var han redo att gå vidare till Spanien med en mellanlandning i Rom på vägen (24). Paulus kom till Rom ca tre år efter att han skrev detta brev.
(För frågan om han kom till Spanien eller inte, se Apg 28.)

Romarbrevet 16
Personliga hälsningar
Detta är ett kapitel med personliga hälsningar till 26 församlingsledare som var Paulus personliga vänner.
• Phoebe (1-2) som fraktade brevet, var förmodligen på en affärsresa till Rom.
• Kenkrea var östra hamnen i Korint.
• Priscilla och Akvila (3-5) hade tidigare bott i Rom (Apg 18:2) och hade varit med Paulus i          Korint och Efesus. De hade återvänt till Rom, och hade församlingsmöten i sitt hus.
• Epenetus (5), den förste kristnade i Asien, som nu bodde i Rom.
• Mary (6); lägg märke till hur många av de personer som Paulus hälsar till är kvinnor.
• Andronikus och Junias (7) var Paulus släktingar. De var nu gamla män, för de hade varit          kristna längre än Paulus och hade suttit med honom i fängelse.
• Ampliatus, Urbanus, Stakys och Apelles (8- 10), Paulus vänner.
• Aristobulus hushåll (10) Narcissus hushåll  (11); de hade förmodligen församlingsmöten           i sina hem.
• Herodion, en annan av Pauls släktingar.
• Tryfena och Tryfosa, Persis (12), tre kvinnor.
• Rufus (13) Kan ha varit son till Simon som bar Jesu kors
  (Mark 15:21), vars mor också hade varit som en mor för Paulus.
• De sista nio personer Paulus nämner (14-15) kan inte identifieras eftersom de tillhörde            församlingen i Rom. Sedan fanns det hälsningar från folk som var med Paulus:
• Tertius (22) var utöver Lukas hans sekreterare som skrev ned vad Paulus dikterade.
• Gajus (23) Var den kristne broder i vars hem Paulus bodde vid den tiden och vars hem var en    allmän mötesplats för de kristna i Korint.
• Erastus (23), ledare för offentliga arbeten i staden Korint.
   Måste ha varit en man med stort inflytande.